MC Stradale är Maseratis snabbaste bil om man för en stund glömmer Enzo-baserade MC12. Martin Ström tar bilen på en fyradagarstur i Italien och finner gudomliga vägar mellan Rom och Modena!
Av Martin Ström
Om du råkar befinna dig i den lilla staden Borgo San Lorenzo strax norr om Florens och dessutom är på väg norrut, ja då väntar himmelriket. I alla fall om den himmel du föreställer dig är fylld av kurvor med smekande slät asfalt och bedårande utsikt.
Det skadar inte heller om du händelsevis har tillgång till en Maserati MC Stradale.
Kör i så fall i riktning mot Scarperia på väg SP503. Efter en tråkig golfklubb börjar gatufesten och det är dags att öppna spjällen i Maseratin. MC Stradale är den snabbaste bilen med treudd i fronten (bortsett från specialbygget MC12 på Enzobas). Samtidigt är det en tung bil, hela 1.770 kilo med förare, och trots halvbur, tunna skalstolar och fyrpunktsbälten med intercomanslutning så handlar det inte om en renodlad racer. En Maserati ska alltid kunna fungera som en riktig GT-bil.
Seriös kurvkramare
Men över bergspasset Passo della Futa som vår utvalda väg leder mot visar Maserati att MC Stradale även kan dubblera som seriös kurvkramare.
Raksträckorna är korta och få vilket är perfekt för då får vi tillfälle att njuta av den delikata styrningen som Maserati bjuder på. Greppvänlig mockaratt och direkt känsla, men inte hypervass eftersom styrningen även ska kännas avslappnad i hög fart på motorväg. Körställningen är perfekt även för mig som är nära två meter lång. Däremot kan jag nog glömma hjälm eftersom takhöjden och framförallt utrymmet i sidled är begränsat av säkerhetsburen. Fyrpunktsbältet håller mig i ett fast grepp vid inbromsning, vid kurvtagning sitter jag redan utan bälte som i ett skruvstäd i den tajta kolfiberstolen. Kolfiberinlägg här och var är förresten ett signum för MC Stradale och visst är den helrätt med den röda tejpen på karossen. Vid målet i Modena parkerar jag bredvid en helvit likadan bil som inte alls känns lika fräck även om ägaren valt till en liten kolfiberläpp på bakluckan.
Bagage istället för baksäte
MC Stradale är inte bara tung utan även väldigt lång. Normalt ska den ju rymma fyra personer någorlunda komfortabelt, men nu är baksätet ersatt av en bur. Detta gör dock inte bilen helt opraktisk eftersom utrymmet kan användas för bagage. Vanliga bagageutrymmet är okej men vill man lasta för mer än en weekend får man ta till kupén också.
Vi har fyllt alla skrymslen och vrår med kamerautrustning och några kalsonger. Rutten är planerad utifrån de roligaste vägarna och går mellan Rom och Modena.
I utkanten av Italiens huvudstad ligger en av två Ferrari- och Maseratiåterförsäljare och när taxichauffören släpper av oss i det anonyma industriområdet undrar han nyfiket vad vi ska göra där. Jag pekar på vår vita MC Stradale som rullats fram lagom till vår ankomst och han tappar hakan. Visst känner man sig lite speciell som ska få tillbringa fyra dagar med denna racer-GT och det pirrar i magen så där härligt som det bara gör inför en härlig bilsemester med vägen som mål.
Först över 300 blås
Vägen upp till bergspassen mellan Toscana och Emilia Romagna är mer transport än underhållning eftersom trafiken sätter stopp för att utforska Maseratins angivna toppfart på 301 km/h. MC Stradale är den första modellen att bryta 300-vallen så det vill vi givetvis prova. Men inte på motorvägen ut från Rom där italienarna gör fem filer fast det bara är tre egentligen. Jag håller tungan rätt i mun och navigerar den stora sportbilen med fast hand för att undvika plåtkontakt med ett par Fiatbilar och en Renault Master. Egentligen är det inga problem. Italienarna vet hur man kör bil på liten yta i hög fart men det känns olustigt till en början.
450 kusar
På rena transportsträckor kan man ibland tillåta sig att lyssna på medhavd mp3 och bilen rullar inte hutlöst hårt eller är jättebullrig så det fungerar. Men oftast är stereon överflödig eftersom den verkliga musiken kommer från motorn. En 4,7-liters V8 som i MC Stradale ger 450 hästkrafter, en smula mer (10 hk) än vanliga Gran Turismo S men det chassit hade klarat mer. Eller så hade man gärna fått banta bort ett par hundra kilo till för även om det knappast är en långsam bil så märks vikten både när man vill testa toppfarten och när det är dags att bromsa.
Brembohejdarna i sig är det inget fel på, rejält tilltagna kolfiberbromsar som det är räcker gott men däcken orkar inte hålla emot när farten ska tas ner ordentligt. Särskilt tydligt märks det när vi jobbar oss nedför serpentinvägarna i bergen.
Ljudet, ljudet, ljudet!
Kurvgrepp och balans är det däremot inget fel på. Den utmärkta styrningen gör det lätt att laborera med greppet och motorn har gott om bottenkraft så att man kan ändra spår med gaspedalen vid behov. MC Stradale är verkligen en underhållare men inte en killer. Den skulle inte göra bort sig på en bana men inte vinna någon seger. Däremot skulle föraren förmodligen ha roligast, eller åtminstone njuta mest.
Titta och lyssna på våra amatörfilmer så förstår du säkert vad jag menar. Om du inte gör det så glöm den här bilen. För det handlar om MOTORLJUD! Det är grejen med MC Stradale som kan spela allt från brutal bas på tomgång till härligt mustigt mellanregister med bluddrande V8, nästan på amerikanskt vis. Avslutat av härliga racetoner på bästa italienska vis när varvräknarnålen gör sin resa mot rött territorium. Och när det är dags att bromsa blir det inte sämre, nästan bättre faktiskt eftersom varje nedväxling med de rejäla kolfiberpaddlarna innebär kraftig mellangas. Ett riktigt charmerande partytrick från Maserati som vet vad kunderna vill ha. Se filmen här:
Oändligt antal kurvor
Näst sista resedagen stannar vi utanför GP-banan Mugello och andas in den ljumma kvällsluften. Banan ser väldigt aptitlig ut, stora höjdskillnader och bankade kurvor med vattenkammad asfalt. Men vi får hålla tillgodo med bergen som tornar upp bakom banan. Efter byn Scarperia väntar ett oändligt antal kurvor när vägen klättrar upp mot Firenzuola. Här håller vi vänster och fortsätter på SP503 en liten bit innan det är dags att haka på Stradale Statale della Futa efter byn Pagliana. I skymningen är det perfekt läge att testa bilens gränser men så här i Medelhavsland byts skymning snabbt mot kolsvart mörker och vi slår av en smula.
Nästan toppad
Efter minst 250 kurvor börjar vi dessutom bli snurriga i huvudet och längtar efter en raksträcka. Därför söker vi oss ut på motorvägen i riktning mot Bologna. Inte heller här är vägen särskilt rak men kurvorna passar bättre för ett toppfartsförsök och nattrafiken är gles. Men inte tillräckligt gles och bilens tyngd gör resan mot 300 relativt långsam och jag måste slå av med 270 km/h på mätaren. Känns lite surt men man kan ju också vända på det och tänka att eftersom det tar så lång tid att nå toppfarten så får man njuta av motorljudet under maximal acceleration längre. Kanske var det så Maserati tänkte?
Oavsett vilket är MC Stradale en av de mest underhållande sportbilarna jag kört. En riktig charmör som bjuder på sig själv mångfalt mer än de flesta konkurrenter.
Hellre en MC Stradale med stark själ än en snabbare bil utan känslor.
Fakta:
Grundpris: 1 520 000 kr.
Motor: 8-cyl, 4 691 cm3, 450 hk vid 7 000 varv/min,
Vridmoment 510 Nm vid 4 750 varv/min.
Förbrukning (angiven/prov) 1,44/1,71 l/mil (bl).
Acc: 0–100 km/t på 4,6 s.
Toppfart: 301 km/tim
Längd/bredd/höjd cm: 493/192/134.
Tjänstevikt kg: 1 770.