Sidecar Racing är en minst sagt annorlunda motorsportgren. I ett popnitat vrålåk som sniffar 65 mm över marken ska en stackare som fått namnet burkslav försöka se till att hojen inte välter i kurvorna, genom att häva sig över åt rätt håll när det börjar svänga. Säkerhetsbälten? Glöm det. Man måste hänga helt fritt för att få tillräcklig rörlighet.
Av Bo Lundvang
På de stora banorna i Europa går VM-racen, som lockar uppemot sex miljoner tv-tittare och hela 150.000 åskådare på plats. Tävlingen är över på 45-50 minuter, och under den tiden har förare och burkslav blivit av med ungefär tre liter vätska. Om det är mest kiss eller svett förtäljer inte historien… Det tävlas i Sverige också, om än inte i samma storlek som när världseliten drar igång. Man kör regelbundet på Anderstorps racingbana, Knutstorp, Linköping, Mittsverige (Härnösand), Karlskoga och så vidare.
0-100 på 2,4 sekunder
Bilarnas motorer kommer i olika storlekar, det finns både 500, 900 och 1200-kubikare. De sistnämnda ger cirka 200 hästkrafter, och med tanke på motorcykelns låga vikt – 190 kg torr – får man prestanda som mäter sig med Formel-bilar. Hjulupphängningen är förresten desamma som på Formelbilarna i konstruktion och inställningsmöjlighet. 0-100 går på 2,4 sekunder, och toppfarten landar nånstans kring 300 km/h.
Jerry Williams – fartälskare
Motorcykeln på bilden tillhör Team Jerry Williams, som gärna får sig en svängom i detta vidunder emellanåt. Torrvikten i hojen är som vi sagt 190 kilo, och att nå minimigränsen 345 kilo vid målgång bör inte bli några problem om Jerry ställer upp.