Text: Fredrik Söderquist
Bild: Maria Myllgren, Sara Wiss, Peter Långfors
6:e december 2009, NISMO Festival, Fuji Speedway, Japan.
Jag försöker sedan en tid tillbaka förverkliga en dröm genom att driva ett projekt för egen räkning med ett enda syfte och mål – att bygga en SuperGT-inspirerad racebil.
Bygget är initialt baserat på en Nissan 200sx av 1998 årsmodell (karossmodell S14) och jag har valt att kalla bilen som byggs för ”Nissan GT500”. Namnet blev till pga min dåliga fantasi och det faktum att jag ville ha ett kortare beskrivande namn istället för något i stil med följande; ”En racebil byggd från grunden, initialt baserad på en Nissan 200sx/Silvia/240sx av 1998 årsmodell, inspirerad av den japanska racingserien SuperGT's GT500-klass”.
Det är svårt att ge något definitivt startdatum på projektet då detta är något som har funnits i mitt huvud under många år. Jag skulle så här i efterhand säga att den officiella starten blev i mitten av maj 2009 då jag tog kontakt med Bo Zolland på Vizualtech Design för att få hjälp att skapa designen jag länge fantiserat om.
Den största inspirationskällan till designen kom ifrån Nissan GT-R GT500, NISMOs senaste konstruktion som deltar i SuperGT's kungaklass – GT500. Inspirationen sträckte sig även till fälgarna på Nissan GT-R GT500; ett par läckra lättviktiga motorsportfälgar tillverkade av RAYS för NISMO. Jag gjorde därmed en hel del undersökningar innan jag tog kontakt med Vizualtech Design för att se om det var rimligt att planera för dessa fälgar. Det jag kom fram till i mina undersökningar kring NISMO-fälgarna var att de i princip inte går att köpa varken som privatperson eller företag heller för den delen. Dessa motorsportfälgar tillverkas endast av RAYS för försäljning till tillverkare av tävlingsbilar. Tillverkarna säljer i sin tur vidare till tävlingsteamen som köper dessa tävlingsbilar. Varken RAYS eller NISMO i detta fall var intresserade av att sälja motorsportfälgar till en privatperson. Det vill säga att i mitt fall så var det så gott som omöjligt att köpa dessa fälgar, därför gick valet istället till motorsportfälgar som jag visste jag kunde få tag på utan problem – BBS.
Efter att ha skickat massvis av exempelbilder, photoshoppade förslag och idéer samt flera A4 med beskrivande text om hur jag hade tänkt mig bilen började Bo Zolland spotta ur sig underlag och egna idéer för vidare diskussion. Och efter ett par veckor av bollande av idéer, justerande och fixande var designen klar att beskåda i form av renderingar av 3D-modellen. Det var här det tog fart, Bo Zolland frågade mig om han fick publicera bilderna vilket jag godkände. Jag hade då ingen aning om att bilderna skulle få sådan enorm spridning. Bara inom loppet av ett par dagar låg bilderna uppe på hundratals webbplatser runt om i världen. Jag beslutade mig för att lägga upp en egen sida om projektet för att visa att det faktiskt inte bara var renderingar gjorda för att det var kul, utan som en del i mitt projekt.
Efter lanseringen fick jag tips om NISMO Festival, en årlig motorfestival under NISMOs flagg som hålls på Fuji Speedway i Japan. Festivalen i sig är ett Mecka för Nissan- och NISMO-fans, men det var en specifik del av evenemanget som lockade mig – Garage Sale.
Det visade sig att NISMO under denna festival höll en garageförsäljning av begagnade och utgångna modeller av motorsportdelar. Allt ifrån huvar, skärmar, bakluckor, m.m. i kolfiber till det som gjorde mig riktigt intresserad av denna tillställning – fälgar. Genuina NISMO motorsportfälgar som såldes för ca 10 000 YEN styck (ca 830 kr)!
Här fanns alltså ett tillfälle att köpa fälgarna som annars är nästintill omöjliga att köpa och dessutom till ett väldigt förmånligt pris. Jag startade direkt vidare undersökning om festivalen och garageförsäljningen för att skaffa mig mer kött på benen. Efter mer än 8 veckors research och en smått otrolig mängd mail och telefonsamtal senare var flyg och hotell bokat, presspass via sportbilen.se var fixat och jag var redo att bege mig till Japan och NISMO Festival i början av december 2009. Idén med presspass var för att ge mig en större möjlighet att få tag i fälgarna. Jag hade ju aldrig tidigare varit på Fuji Speedway och hade ingen möjlighet till att reka området innan NISMO Festival utan presspass.
På plats i Japan begav vi oss till Fuji Speedway på lördagen den 5:e december för att lära oss vägen dit, reka området och framför allt kontrollera att Garage Sale-tältet stod där det skulle stå enligt min research. Det tog oss ett tag att hitta till Fuji Speedway då alla skyltar, förutom den första, var på japanska. När vi väl hittade dit ordnade vi presspassen och lokaliserade garageförsäljningen som var precis där jag förväntade mig. Bakom garageförsäljningen stod en stor lastbil och personal från NISMO höll på att packa ut allt som skulle säljas dagen därpå. Utanför tältet stod en hög med nio fälgar, jag resonerade snabbt att det säkert skulle finnas många fler i lastbilen. Faktum var ju att de fortfarande höll på att packa ur lastbilen och tältet var nästan tomt i övrigt, så jag kände mig ändå trygg i att det förmodligen skulle vara många fler fälgar till försäljning under morgondagen.
På dagen D, söndagen den 6:e december, gick vi upp i ottan strax innan kl 04:00 för att hinna till Fuji Speedway innan grindarna öppnade kl 05:00. Frukost var inköpt på 7-Eleven dagen innan och det var bara att sätta sig i bilen och lägga siktet på Fuji Speedway.
Förvånansvärt nog var det en hel del trafik ute på vägarna vid denna tid en söndag morgon, men vi ankom till Fuji Speedway strax innan kl 5 på morgonen. Till vår stora förvåning var det redan en enorm kö till entrén och grindarna var redan öppna. Hur kunde detta gå till när grindarna inte skulle öppna förrän kl 05:00? Med presspassen ordnade dagen innan glider vi förbi köerna genom grinden och försöker ta oss fram till det angivna parkeringsområdet för press men blir dirigerade helt åt fel håll av parkeringsvakterna och får åka runt hela området innan vi kommer fram.
Vi parkerar bilen och jag springer genom den långa gångtunneln under start- & målrakan för att komma upp till området där Garage Sale-tältet är. Med hög puls och andan i halsen kommer jag fram till tältet och till min stora förvåning är där redan en hel del personer i kö. Hur kan detta komma sig? De längst fram har lagt ut en presenning och försett sig med bekväma stolar. De ser onekligen ut som de har sovit där med tanke på att de sitter iklädda sina sovsäckar. Svaret känns ganska solklart – grindarna öppnade långt innan kl 05:00. Eftersom japaner är väldigt strikta, professionella och exakta kunde jag inte tänka mig att informationen om öppettider skulle ändras. Jag förväntade mig helt enkelt att grindarna skulle öppna prick kl 05:00, vilket de bevisligen inte gjort. Något besviken började jag räknade skallar framför mig i kön och kom fram till att det är ca 65 personer före mig. Konstaterar att detta är ingenting jag kan göra någonting åt, jag kan bara hålla tummarna för att alla 65 inte ska köpa fälgar de också.
Mitt resesällskap möter efter ett tag upp och jag får min 7-Eleven-frukost serverad i kön. Nu var det bara att vänta, två timmar kvar innan garageförsäljningen startade och en nervositet som ökade exponentiellt för varje minut som gick.
Klockan slår 07:00 när personal från NISMO börjar plocka ner sidorna på tältet och jag får en smärre chock; Det är endast ett fåtal fälgar som ligger i tältet, närmare bestämt de nio stycken jag sett dagen innan. Jag försöker hålla modet uppe medan kön sakta minskar. NISMO släppte nämligen bara in 8-10 personer i taget och de kunde sedan vara i tältet så länge de ville.
Till slut är det min tur att bli insläppt och jag involverar snabbt all NISMO-personal som talar engelska för att försöka ”lösa problemet”. Till min enormt stora besvikelse är dessa de enda fälgarna som finns till salu på årets garageförsäljning, inga fler fanns varken i lastbilen eller i tältet. Nio stycken fälgar var allt som erbjöds.
När jag väl kom in i tältet hade tre redan blivit sålda, två stycken var ordentligt skadade, tre var i fel dimensioner och endast en enda fälg fanns kvar i rätt storlek och någorlunda skick. Dessutom hade priset höjts från ca 10 000 YEN (ca 830kr) per fälg året innan, till 20 000 YEN (ca 1 660kr). Och priset gick inte att förhandla om, 20 000 YEN gällde även om jag ville köpa fälgarna som var skadade.
Med min tidigare research bakom mig om hur pass otroligt svårt det är att få tag i dessa fälgar på annat sätt började verkligheten gå upp för mig. De här fälgarna går verkligen inte att köpa på något annat sätt än att köpa dem här på garageförsäljningen under NISMO Festival. Efter månader av research, massor av tid och pengar investerade, en resa över halva planeten och där jag gjort allt i min makt föll jag på målsnöret på grund av en variabel som jag omöjligt kunde påverka – antalet fälgar till försäljning. Besvikelsen var total.
Jag kunde dock inte lägga mig ner och dö, dels hade jag ett jobb att göra, presspasset var inte gratis, dessutom var jag ju faktiskt på NISMO Festival. Var och när skulle vara ett bättre tillfälle än här och nu för ytterligare jakt på dessa fälgar? Nästan hela NISMOs personalstyrka var ju här och flera av deras partners hade försäljningsstånd på plats.
Det tog mig dock ett tag att få igång skallen och benen, jag var redan utmattad efter all stress innan och under resan och hade svårt att fokusera. Men jag fortsatte dokumentera festivalen och passade vid lunch på att kontakta NISMO och presentera mitt projekt och min jakt på fälgar. Sagt och gjort, efter en dialog med vår internationella presskontakt och en mycket tillmötesgående säljare från NISMO började det hända saker. Jag ombads återkomma om någon timme medan de började dra i trådar.
Med hoppet smygande tillbaka återkom jag efter lunchen för att delges NISMOs officiella svar till min förfrågan; ”Motorsportprodukter är tyvärr inte till salu till privatpersoner”. Personalen från NISMO som försökt hjälpa mig var medlidande men kunde tyvärr inte göra något mer än de redan gjort.
Jag var nu inställd på att det inte blir några NISMO-fälgar men mindes att jag tidigare sett ett gäng av dessa fälgar stå i montern hos RAYS, tillverkaren av fälgarna som jag var ute efter. Jag ansåg att det var värt ett försök och flera försök gjordes, både av mig själv och med hjälp av en ”tolk” i form av en australiensisk reporter som var kunnig på japanska. Tyvärr gav det inget resultat, svaren växlade mellan ”Not for sale”, ”For race teams only” och ”Already sold”. Till slut vände de sonika ryggen till när jag inte gav mig, förmodligen gav jag inte tillräckligt med respekt och jag insåg att det nu var över. Mina chanser på plats under festivalen var slut.
NISMO-Festivalen fortsatte och jag lyckades tillfälligt släppa besvikelsen och njuta av dagen. Tittade även på andra SuperGT-motorsportfälgar som fanns till salu, men alla var i fel dimensioner och dessutom inte lika snygga som de jag var ute efter.
När sista evenemanget för dagen var över gick jag och mitt resesällskap längs pit lane mot parkeringen medan de olika raceteamen packade ihop. Jag fick ett otroligt sug att stjäla en rullvagn med 12 stycken NISMO GT500-fälgar på, färdigskodda med både slicks och regndäck. Bara ta den och springa mot bilen... Men mitt förnuft kom tillbaka innan jag fullföljde tanken och sannolikt fått spendera några dagar i ett japanskt häkte.
Efter NISMO-festivalens slut fortsatte min resa i Japan med en veckas turistande i Tokyo. Jag besökte även NISMOs fabrik i Tokyo – NISMO Omori Factory. Fabriken där alla NISMO-delar tillverkas och även där Nissans alla tävlingsbilar byggs. Tyvärr fick vi inte se själva fabriken, utan endast butiken och kundgaraget där kundbilar fick sig en genuin NISMO-behandling.
Sista dagen på resan åkte vi till Yokohama för ett besök på Nissans högkvarter och dess showroom.
Därmed var Japanresan slut. Jag fick inte med mig några fälgar hem, men ser inte resan som ett misslyckande för det. Jag fick besöka NISMO-festivalen vilket ytterst få svenskar tidigare gjort. Och jag fick under festivalen flera intima stunder med inte mindre än fyra stycken Nissan GT-R GT500-bilar – den största inspirationskällan till mitt bygge.
Så vad händer nu? Att inte få tag i fälgarna var ett bakslag, men inget som stoppar något i projektet. För det finns mycket kvar att planera innan ett införskaffande av fälgar är aktuellt. Jag har efter hemkomst från Japan undersökt ytterligare tips och möjligheter till att köpa dessa ”omöjliga fälgar”.
Det som dock är det mest troliga alternativet med den erfarenheten och informationen jag har skaffat mig kring dessa fälgar är att jag kommer nyttja andra fälgar alternativt låta tillverka kopior. Tillverkning av kopior för med sig flera fördelar där jag kan specificera precis de mått och annat jag önskar. Kostnaderna kommer också med stor sannolikhet bli lägre än att fortsätta jakten på fälgar som bevisligen är väldigt svåra att få tag på.
Jag vill tacka alla som på alla sätt hjälpte mig i mitt försök att få tag i fälgar i Japan, även om detta försök inte gick hem så är er hjälp otroligt uppskattad. Utan hjälp kommer jag inte klara av att slutföra det jag har påbörjat med detta projekt.
Vem vet, om ett par år kanske du läser en artikel på Sportbilen om en färdigbyggd SuperGT-inspirerad racebil byggd av en entusiastisk kille med väldigt lite förkunskaper? Jag kommer göra allt i min makt för att det ska bli så och hoppas att du som läser önskar mig all lycka i mitt försök att förverkliga en dröm.
 Följ projektet på www.gt500.se
Fler bilder!
Sportbilen.se i Japan:
Sportbilen.se på NISMO Festival
Besök på Nissan Global Headquarters Gallery i Yokohama
"Nissan GT500” – jakten på de omöjliga fälgarna
Ett besök på Toyota Mega Web |
